Greppa nyhet 2017-09-19 "Viktigt ta vara på lantbrukarnas kunskap om fosfor"
Lantbrukare har bra koll på högriskområden för fosforförluster på gården. Deras kompetens skulle kunna användas i större utsträckning när åtgärdsprogram tas fram för att minska näringsförluster, enligt en studie som gjorts i samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Odling i balans.
 

Optimal placering av motåtgärder på gårdsskala – möjligheter och begränsningar.

Ett projekt finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning som avslutades 2014. Det syftade till att identifiera olika och flera möjligheter att begränsa fosforytavrinningen.

Optimalt placerade åtgärder (t ex skyddszoner, våtmark, dammar mm), i högriskområden där inkommande halter av näringsämnen är höga, blir kostnadseffektiva. Utgångspunkten i detta projekt var lantbrukarnas kunskap där varje pilotgård själva gjorde en inventering av riskområden på sina gårdar, baserat på erfarenhet, observationer och fältvandringar.

Parallellt, använde forskaren Faruk Djodjic från SLU högupplösta höjddata  tillsammans med en nyutvecklad erosionsmodell för att identifiera riskområdena. De modellerade kartorna jämfördes med lantbrukarnas egna observationer för att studera hur de teoretiska modellerna stämmer med lantbrukarnas erfarenheter. Jordarnas erosionskänslighet och sårbarhet mot P förluster testades också.

Det finns en artikel i Ambio årgång 2018 som sammanfattar projektet.
Targeting critical source areas for phosphorus losses: Evaluation with soil testing, farmers’ assessment and modelling. Faruk Djodjic, Helena Elmquist, Dennis Collentine. Ambio 2018, 47:45–56

Resultat:
Spatial jämförelse av problemområden som observerats av lantbrukare och modellerade resultat visade att modellresultat sammanföll på 109 av totalt 128 (85%) observerade problemområden. Samtidigt visade sig enkla laboratorietest med lokala jordprover vara användbara för att bättre åskådliggöra jordarnas sårbarhet mot förluster av olika fosforformer. De nuvarande reglerna kring miljöåtgärder i landsbygdsprogrammet är i många fall inte tillräckligt flexibla för att tillåta lantbrukare att göra vad de är bäst på: att anpassa generella åtgärder till lokala specifika förhållanden.