Klimat

Odling i Balans har deltagit mycket aktivt i diskussionen om jordbrukets klimatpåverkan under många år. Grunden är i många fall den noggranna dokumentation av odlingsinsatser och avkastning från pilotgårdarna som finns sedan ca 20 år. Den dokumentationen är en värdefull kunskapskälla som klimatforskare har grävt djupt i.
 

En ljudlig väckarklocka

Startskott var de beräkningar som Christel Cederberg, hemmahörande vid både Chalmers och SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik) gjorde i början av 2000-talet. På pilotgårdarna Egonsborg, Västraby och Badene  ringade Christel Cederberg in klimatutsläppen på en växtodlingsgård, en gård med kombinerad mjölkproduktion och växtodling samt en gård med grisproduktion och växtodling. Dessa beräkningar lärde oss att skilja stort från smått när det gäller klimatutsläpp. Därmed blev siffrorna en ljudlig väckarklocka för många – både för pilotgårdar och för andra.
 

Kvävet i centrum

En sådan ögonöppnare var betydelsen av kväveinsatsen. Att vara återhållsam, men också att ha så högt utnyttjande som möjligt av tillfört kväve, är en nyckel till jordbrukets klimatpåverkan. Sparar man in 1 kilo kväve minskas utsläppen av växthusgaser mer än om man sparar 1 liter diesel i fältarbete. Av den anledningen är precisionsodling och spridning av kväve med t.ex. Yara N-sensor ett sätt att öka utnyttjandet av kvävet i fält. Likaså är klimatcertifierad mineralgödsel med låga växthusgasutsläpp vid tillverkningen en självklarhet på Odling i Balans pilotgårdar. I animalieproduktionen gäller det att trimma produktionen. Ett högt foderutnyttjande, lite spill och att krama ur varje kilo kväve ur stallgödseln genom bra tajming och modern teknik bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas. Mot detta strävar vi inom Odling i Balans.
 

Uppdaterad och utökad livscykelanalys av svensk grisproduktion
OiB initierade tillsammans med Sveriges Grisföretagare ett projekt som handlade om att uppdatera beräkningar för svensk grisproduktion klimatpåverkan. Rise tog stafettpinnen och ledde projektet med finansiering via Stiftelsen Lantbruksforskning. Andra projektdeltagare var LRF, Sveriges Grisföretagare, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Gård & Djurhälsan och Odling I Balans.

Resultaten visade att klimatavtrycket för svenska medelgrisar har minskat med 22 procent sedan 2005. Ökad effektivitet i grisproduktionen och användning av biprodukter och mer egen producerat foder är förklaringar till den klimatsmarta grisproduktionen. Rise som ansvarat för beräkningarna har kommit fram till att det rör sig om en nedgång från 3,2 till 2,5 kilo koldioxidekvivalenter per kilo slaktad gris.

Foderproduktionen står för det största klimatavtrycket, 64 procent, följt av stallgödselhantering med 28 procent. Användning av biprodukter i utfodringen leder till ett minskat behov av importerad sojamjöl, och användningen av åkerbönor och ärter har ökat i foderstaten. De biprodukter som används kommer främst från mejeri- och etanoltillverkningen. 
 

2005 publicerade Helena Elmquist, sin avhandling där man bland annat beräknar klimatpåverkan från spannmålsproduktion, kött och mjölk production i Sverige. En del av grunddata till beräkningarna kommer från OiB gårdar. Environmental Systems Analysis of Arable, Meat and Milk Production, Doctoral Thesis 2005. SLU, Uppsala